Göta 1899 herr 

Märke/tillverkare: Göta/ J.M Carlsson & E.A O:son Göthe, Stockholm.

År: ca 1899.

Ramnummer: Finns inget.

Hjul: 28", 622 mm.

Baknav: Egen konstruktion.

Skick: Originalskick förutom viss ommålning där märkesdekalen med texten Göta försvunnit. Fälgarna har blivit utbytta.

Tillbehör/utrustning: 

Fakta om cykeln: 

Som ny var den utrustad med träfälgar av märket Kuntz. Vid köpet var felaktigt framhjul av stål monterat. Då den bakre originalfälgen var skadad bortom all räddning ekrade jag dit en matchande stålfälg. Planen är att med tiden ersätta stålfälgarna med original träfälgar om sådana hittas.

Konstruktionsprincip:

Den tekniskt mest intressanta cykeln i min samling är denna Göta. En märklig konstruktion i kategorin upp-och ner-trampare. Det vill säga cyklar där man inte trampar runt utan i stället upp och ner.

Anledningen till upp och ner-trampningen var att vissa konstruktörer inte tyckte att framdrivningen med kedja var optimal. I dag är det konstaterat att den traditionella kedjedriften är bäst ur vikt och friktionssynpunkt. Men i slutet av 1800-talet var kedja en nymodighet som inte var så välutvecklad som idag. Kedjorna var grova och oftast utan rullar, man hade dessutom inga frihjulsnav.

Fritt fram för andra lösningar med andra ord. Flera tillverkare försökte sig på kardandrift. Andra mindre, ofta nystartade tillverkare/uppfinnare försökte sig på upp- och-ner trampning i stället för rundtrampning. Bland svenska märken är Svea med kedjor som går upp och ner mest känt, en annan var Variabel med en slags automatisk växling och en tredje var just Göta som använde hävstänger och kugghjul.

Konstruktionen är inte helt enkel att beskriva, förhoppningsvis ger bilderna en bra uppfattning om funktionen. Här kommer i alla fall ett försök:

Hela mekanismen är placerad på höger sida av ramen. Pedalerna är fästa i vevar som rör sig upp och ner vid trampning. Vardera vev är förbunden med en kort lodrät hävarm, den ena placerad ovanför vevlagrets mittpunkt, den andra nedanför. Den övre hävarmen pekar uppåt och den nedre nedåt. När vevarna rör sig upp och ner går hävarmarna framåt och bakåt växelvis. Genom långa vevstakar överförs rörelsen till ett stort kugghjul som griper tag i ett i baknavet monterat annat kugghjul. Inuti det stora kugghjulet är ett mindre hjul placerat i ytterkanten av det stora kugghjulet. Under körning är det lilla hjulet låst i det stora kugghjulet.

Med hjälp av en mekanism (förnicklad cylinder på bilderna) reglerad av ett handtag på styret via stålstag, kan det lilla hjulet frikopplas och roteras i sex olika lägen. Det gör att det lilla hjulets perifiera placering inuti det stora kugghjulet kan ändras, vilket i sin tur betyder att vevarnas fästpunkt i det stora kugghjulet förflyttas till närmare eller längre från centrum.

Effekten blir att vevarna kan trampas med olika slaglängd och på så vis skapas olika utväxling. Det är alltså egentligen inte föränderlig utväxling utan föränderlig slaglängd som uppnås. Kort slaglängd använd vid cykling i backar och lång vid landsvägskörning. Cykeln har sex växlar, efter som det lilla hjulet placerat i det stora kugghjulet kan roteras till sex olika läge.

Genom att frikoppla vevarna och inte lägga i någon växel får man fritt hjul, dvs pedalerna står stilla. Körupplevelsen är speciell, det är svårt att komma på cykeln då ramen är mycket hög. Själva trampningen upp och ner ger en ganska orytmisk känsla. Några längre sträckor har jag ännu inte provat.

 Historik om tillverkaren

Tack vare den ovanliga konstruktionen skrevs det en del i dåtida media om cykeln. Uppfinnarna J.M Carlsson och E. A O:son Göthe höll till på Liljansplan i Stockholm och var registrerade som velocipedreparatörer enligt Handelskalendern från 1898. 1901 flyttade man till hörnet mellan Valhallavägen och Sturegatan. Förutom sin egen Göta sålde de även de amerikanska cyklarna Waverly och Ivanhoe, åtminstone år 1899.

År 1900 rubriceras man som velocipedtillverkare av "velocipedtypen Göta". 1902 ändras bolagets namn till Göthe & Co och 1903 nämns man inte längre som velocipedtillverkare. Från och med 1904 står fru Ida Göthe skriven som försäljare av velocipeder i lokalerna. Det är möjligt att J M Carlsson gått ur bolaget i samband med namnbytet eller så kan han ha avlidit. Även det faktum att Fru Ida Göthe tagit över verksamheten tyder på att E.A O:son Göthe också kan ha gått ur tiden.

Man tog patent på Göta-konstruktionen den 4 mars 1898. Viss antydningar i cykeltidningen Hjulsport nr 14 1899 ger sken om att det inte serietillverkades någon Göta 1898, men det är oklart.

En provkörning cykeln gjordes inomhus 1898 av Hjulsport.  Man anmärkte då på en tydlig "galopprörelse" vid trampning, men då konstruktionen ändrades blev klagomålet mycket mindre vid ny provkörning 1899. 

Trots en del lovord blev Göta förmodligen ingen försäljningssuccé. Den komplicerade konstruktionen, om än med vissa fördelar jämfört med kedjedrift, var tung, dyr och troligen inte så driftsäker med tanke på alla rörliga delar. Det är okänt hur många som gjordes, men troligen mycket få och då sannolikt under åren 1899-1902.

Historik om min Göta

Denna Göta var okänd för cykelhistoriker då den dök upp 2006 och blev min genom en tillfällighet. Endast en komplett Göta tillhörande en privatperson i Norrköping var känd tidigare, samt två okompletta på cykelmuseet Doctus i Gustavsberg. Dessutom lär det finnas en okomplett någonstans i mellansverige. Så den är verkligen en unik och antik cykel i dess verkliga betydelse!

Min Göta ägdes av en tidigare urmakare som dessutom var radio och cykelhandlare och som hade för avsikt att bygga en egen upp-och-nertrampare. Han bodde i Lyckeby på 40-talet. Den ärvdes senare av svärsonen som sedan skänkte cykeln till den person jag köpte den av.