Nordstjernan 1936 herr modell 

Märke/tillverkare: Nordstjernan/Anton Wiklunds Maskin & Velocipedfabrik, Stockholm

År: ca 1936.

Ramnummer: C 13698.

Hjul: 26", 584 mm ballongdäck.

Baknav: Vinco.

Skick: I stort sett orenoverat originalskick.

Tillbehör/utrustning: Strålkastare Bosch modell J78 och dynamo Bosch WHB.

mer...

Fakta om cykeln:

Trots att jag under många år känt till mycket om märket Nordstjernan och tillverkaren Anton Wiklunds, äger mycket litteratur och märkesbundna delar samt andra märken från Wiklunds har jag inte förrän nyligen lyckats få tag på en Nordstjernan cykel från senare delen av 30-talet. De har på något vis lyckats undvika mig, de är förvisso inte så vanliga men ändå, det skulle tydligen ta 25 års samlande av av cyklar innan jag hittade en. 

Det finns flera anledningar till att jag velat ha en. Först och främst utseendet med de speciella dekalerna i form av stiliserade vingar (from 1937 ännu tydligare vingform) och det avsmalnande kedjeskyddet vilket ger ett intryck av snabbhet. Andra saker som lockar är att vissa delar som andra oftast brukar köpa in tillverkade Wiklunds själva, till exempel pedaler och baknavet Vinco. Detta kombinerat med lite udda detaljer som celluloidklätt vitt fält på bakskärmen och celluloidreflex, muttrar av typen Nylock, handtag av celluloid, sadel och verktygsväska och många andra delar märkta med Wiklunds karaktäristiska stjärna gör att de sticker ut lite extra. Om cykeln hade varit i någon av de kulörta nyanserna som fanns att välja, exempelvis ljusblått/mörkblått, grå/röd eller röd/svart hade den varit ännu mer iögonfallande, en sådan ligger förstås högt upp på önskelistan.

Wiklunds är ett företag med gamla anor, grundaren Anton Wiklund var känd tävlingscyklist i slutet av 1800-talet innan han gav sig in på cykeltillverkning. Om Wiklund finns så mycket att läsa på nätet att jag inte behöver nämna mer om honom. Det som fascinerar mig är att ett så pass litet företag hade resurser till så många egna konstruktioner och utföranden, men det var förmodligen också detta som gjorde att man 1939 blev uppköpta av Nymans Verkstäder i Uppsala. Förmodligen var lönsamheten allt för låg. Nordstjernan levde kvar i många decennier som ett Nymans-märke, men det var från och med 1940 en dekaltrimmad och Nymans-tillverkad cykel utan alla de specifika detaljer som fanns bara några år innan. 

Min cykel har hållit sig inom sin födelsestad Stockholm fram till att jag köpte den. Jag såg den på annons på Blocket till det moderata priset 900 kr sommaren 2016. Jag bad en cykelkompis köpa och förvara den. Först våren 2017 hämtade jag den i samband med ett besök i Stockholm. Visst är den rätt sliten, men man får ta det som bjuds. Damen som sålde cykeln berättade att det var hennes avlidne far som köpt den ny och använt som brukscykel hela livet. Tyvärr fick jag inte veta mer detaljer om det. Men trots långt brukande har den nog skötts ganska väl. Cykeln hade viss problem vid inköpet, bland annat var vevarmarna krökta. Det lyckades jag förvånansvärt lätt rikta med en gummiklubba utan att några sprickor bildades i godset. 

Nästa problem var att cykeln inte drev i baknavet. Det visade sig bero på att kopplingshylsan som är av udda konstruktion och är tredelad hade gått i sönder och nu var i sex delar. Eftersom jag inte hade några delar till Vinco-navet tog jag delar från föregångaren Banco som har en identisk kopplingshylsa, men som är i ett stycke. Den ska egentligen inte gå att montera i ett Vinco-nav, men med mycket tålamodskrävande pillande gick det. Funktionen är likadan och delarna passar rakt av. Fördelen med den tredelade varianten har med påstått lägre friktion att göra, konstruktionen patenterades fast ändringen egentligen bara bestod av att man delat kopplingshylsan. Handtagen i celluloid var spruckna, men som tur är hade jag nya exakt likadana.

Efter dessa reparationer rengjordes och smordes cykeln och användes en hel del våren 2017, baknavet är faktiskt väldigt lättrullat. Förr eller senare hittar jag nog drömmodellen i kulört utförande, sökandet är en stor del av nöjet.